Blogginlägg D: Kampanjjournalistik

”Befria Dawit Isaak!”, ”Nej till FRA!” och ”Stoppa utvisningen av sjuåriga Muhammed!”. Löpsedel efter löpsedel, mittuppslag efter mittuppslag. Är det bara jag som upplever att den så kallade kampanjjournalistiken dyker upp allt mer frekvent i media? På de drygt fyra månaderna som gått av 2009 har kvällstidningarna fullständigt hjärntvättat oss med åsikter. Vi ska skriva under protestlistor, mailbomba riksdagshuset, köpa nålar för att minska barnarbetet och sluta använda dunkuddar för fåglarnas skull. Det är med ett visst mått av hatkärlek som jag surfar in på Aftonbladets nätupplaga och möts av fler uppmaningar; denna gång ska jag skriva under för att befria en fängslad journalist.

För att bena upp mina något motstridiga känslor inför fenomenet kampanjjournalistik börjar jag med det positiva. Det känns på något sätt lite vackert att en hel tidning viger bästa nyhetsplats i det ädla syftet att hämta hem Dawit Isaak till Sverige. Mannen i fråga har suttit i fängelse i åtta år. Brottet? Han skrev kritiska artiklar om regimen i Eritrea. Den svenska regeringen har utövat så kallade ”tysta påtryckningar” för att få honom utelämnad till sitt hemland. Inget har hänt. Någon högt uppsatt tidningsman i vårt avlånga land tröttnar på de verkningslösa åtgärderna och startar en kampanj där han/hon uppmanar allmänheten att skriva på protestlistor som ska användas för att sätta press på regeringen, EU och världen. Ädelt och vacker – journalistik när den är som bäst. Eller?

Den mediekritiska finner inte alls något vackert i detta ädla mediedrev. Kampanjer ÄR faktiskt ensidig opinionsbildning på (bästa) nyhetsplats. Hör ensidig opinionsbildning hemma i oberoende journalistik? Svaret blir ett otvetydigt nej. Objektivitet och en strävan efter att skildra båda sidor borde sitta i ryggmärgen hos varje journalist. Att partiskt skildra vissa händelser är inte bara ett stort maktmissbruk från medias sida, det är även ett sätt att långsamt och bit för bit urholka allmänhetens förtroende. Sedan ska vi inte tala om den fördummande aspekten av det hela. Även en medelmåttig medel-Svensson borde har förmågan att förstå att till exempel barnarbete är dåligt och bör undvikas. Detta utan att media behöver slå påståendet i huvudet på honom och vifta med ett par protestlistor framför hans ögon. Kampanjjournalistik fördummar.

Den som råkar stå på den ”opopulära sidan” i ett mediedrev modell kampanj har det inte lätt. Ofta har han/hon inte ens förtjänat media och läsarnas hat och förakt.. Låt mig dra ett exempel. Vid en järnvägsövergång i den lilla staden Lillstad blir tre personer överkörda varje år. De lokala tidningarna bestämmer sig för att dra igång en kampanj för att få övergången ombyggd till tunnel. Massor av glada invånare engageras – vem vill bli överkörd av tåget? Politikerna fullkomligt dränks i hatbrev och ovett. Låt oss nu tänka efter lite. Varför bygger inte staden om övergången? Är det så att kommunfullmäktige råkar bestå av ett par ovanligt blodtörstiga politiker som älskar att se sina invånare massakeras? Det scenariot är inte så troligt. Sanning är nog istället att pengarna lades på att bygga om en väg där 10 personer dog varje år. En mycket värre dödsfälla. Varför ”glömde” media att nämna den lilla detaljen?

Grundtanken med journalistik är och bör förbli objektiviteten. Strävar man efter sanningen skildrar man båda sidor av problemet och låter läsaren dra sin egen slutsats. Många människor har förmågan att ta saken i egna händer. Om Lena 48 år fortfarande tycker att Dawit Isaak ska frias efter att hon läst om alla parter är det helt fritt fram för henne att starta sin egen kampanj. Hon kan samla ihop namn, skicka brev till riksdagen eller starta en demonstration. MEN hon ska göra det av fri vilja och engagemang. Inte för att Aftonbladet talat om för henne att det är det rätta att göra.

Låt oss inte urholka vår fina pressfrihet genom att bombardera läsarna med partiska artiklar på nyhetsplats. Hur ädelt syftet än må vara. Missförstå mig rätt: jag tycker inte att det är rätt att Isaak hålls fången i Eritrea. Men nyheter är nyheter. Nyheter är opartiska. Läsaren kan dra sin egna slutsats. Läsaren kan fatta egna beslut. Kampanjjournalistik må vara ädel och ha vackra syften. Den journalist som känner att partiskheten kliar i fingrarna har fritt fram att yttra sina åsikter i en ledare eller krönika. Långt borta från de objektiva nyheterna som bygger vårt fria, demokratiska samhälle. Maktmissbruk från medierna gynnar ingen. Varken läsaren, journalisten eller Dawit Isaak!