Blogginlägg B: Etikens gråzoner

Hur mycket får man säga och skriva i media? Vad är relevant? Vem bestämmer vad som är rätt och fel? Varför är kvällstidningarna mycket snabbare med att lämna ut namn och bild, medan TV och radio väntar in i det sista?

Vad som publiceras styrs av etiska regler som fattas av pressens huvudorganisationer. I teorin är detta snarare en hederskodex som media valt att sätta upp för att hålla hög kvalité och ett stort förtroende hos läsarna, än riktigt regler. För att se till att reglerna efterföljs finns Pressombudsmannen och Pressens opinionsnämnd till hands (gäller trycka medier).

Reglerna om vad som publiceras brukar kallas publicitetsreglerna och slår fast följande:
- Ge korrekta nyheter
- Var generös med bemötanden
- Respektera den personliga integriteten
- Var varsam med bilder
- Hör båda sidor
- Var försiktig med namn

Att ge korrekta nyheter kan tyckas som en självklarhet. Med detta syftar man också på vikten av att noga kontrollera faktauppgifter och uttalanden. Det rör sig också om rent formella grejer, som att löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i det som skrivits. Samt att bilder och illustrationer inte användas på ett vinklat sätt.

Om något trots allt går fel är det viktigt att bemöta kritiken. Den tidning som har publicerat falska uppgifter har en skyldighet att också ta på sig ansvaret och erkänna att man hade fel. Den som känner sig kränkt eller förtalad har rätt att göra sin åsikt hörd eller få ett skriftligt upprättande tryckt i tidningen. Rättelser ska ordnas snabbt och inte ”gömmas undan”. Samma gäller klargöranden och åsikter från Pressens Opinionsnämnd.

Respekt för den personliga integriteten är viktigt för att tidningarna inte ska bli ett centrum för fördomar och smutskastning. Behöver verkligen svenska folket veta att knarklangaren bodde på Centralgatan i Uppsala? Eller att hans båda barn har dåliga betyg? Etiken säger att man ska låta bli att publicera sådan som inte är av direkt allmänintresse. Vad som betraktas som allmänintresse är dock en gråzon. Etiken säger dessutom att man är försiktig vid självmord och alltid bör visa anhöriga största möjliga hänsyn. Andra saker som i det längsta skall utlämnas är uppgifter om etnicitet, kön, nationalitet, yrke, politiska åsikter, religion och sexuell läggning eftersom dessa helt saknar relevans för nyheten.

Att vara varsam med bilder och att höra båda sidor säger i mångt och mycket sig självt. Det är direkt olämpligt att publicera en närbild på en man som dött i en trafikolycka eftersom detta genast möjliggör identifiering. Använder man sig av montage eller annan förvägning av bilden ska detta redogörs för att undvika missförstånd hos läsaren. I debatter är det viktigt att man låter båda sidor komma till tals innan man går ut med en nyhet. Medierna själva måste hålla en neutral position i en tvist och inte ta parti för den ena parten.

Frågan om att publicera namn är alltid en svår fråga på redaktionerna. När är allmänintresset så stort att alla behöver få veta vem den utpekade är? Kan en tidig namnpublicering göra att ett brott blir lättare att reda upp? Vad händer den som blir felaktigt utpekad? Vilka konsekvenser kan det få om man inte publicerar namn? Tumregeln är att offentliga personer med viktiga roller i samhället behöver göra mindre för att synas. Politiker har trots allt utsetts genom folkets förtroende och att inte granska dem mer ingående vore i det närmaste ett brott mot demokratin.

För en tid sedan uppmärksammade Sveriges Radio program Medierna fenomenet om vad som skrivs i media. Som exempel tog man upp ett mord i Malmö. En öppet homosexuell man hade mördats i sin lägenhet. Två muslimska killar, 17 och 15 år gamla, har setts i trappuppgången. Killarna häktas och erkänner att de varit i lägenheten men inte att de utfört mordet. Det visar sig att 17åringen har en blogg på internet där han skriver om religion ur en mer extrem vinkel. På internet börjar ryktet om hatbrott spridas. Åklagaren avfärdar detta och säger att det rör sig om ett mer ”vanligt” mord.

Vad är egentligen av allmänintresse i det här fallet? Mordet i säg är inget extremt. Mannen har knivskurits till döds. Det finns inget motiv som kan lyftas fram. Ryktet om hatbrott skulle självklart vara ordinärt, men åklagaren avfärdar detta. Är det relevant att mannen var homosexuell? Är det relevant att pojkarna är muslimer och den ena av dem driver en extremistisk blogg? Bör man namnpublicera?

Eftersom åklagaren avfärdar hatbrott ansåg Sydsvenskan att det inte fanns någon mening med att lyfta fram offrets sexuella läggning och pojkarnas religion. Mordet behandlas som vilket mord som helst. Aftonbladet gjorde istället tvärtom och publicerade allt. Man saxar citat från pojkens blogg, gör personporträtt där killarna framställs som muslimska extremister och drar paralleller mellan religionen och hat mot homosexualitet. Ingen tidning väljer att namnge pojkarna.

Vilken tidning gjorde rätt? Undanhöll Sydsvenskan viktig information genom att inte berätta alla detaljer? Gjorde Aftonbladets egna paralleller att allmänheten fick fel bild av ungdomarna och motivet till brottet? Hur mycket får man anta i media? Hur mycket får man utelämna? Det enda som kan konstateras är att Sydsvenskan höll fast hårdare vid de etiska reglerna och därför fick en mer rättvis bild av brottet. Aftonbladet satsade på ”skvallerjournalistik” och sålde antagligen fler lösnummer, men vilken tidning får högst trovärdighet i slutändan?

Personligen håller jag mer på Sydsvenskan. Jag tror att det är viktigt att media inte drar förhastade slutsatser och speciellt inte om dessa slutsatser redan avfärdats av någon som är insatt i brottet (som åklagaren i det här fallet). Allmänheten blir inte mer upplyst för att de får reda på att den mördade var homosexuell. Det har inget som helst med saken att göra! Att pojken drev en islamistisk blogg är inte heller relevant om det inte direkt kan kopplas till mordet. På sikt tror jag att "skvallerjournalistik" skadar mer än den tillför. Hamnar lösa rykten och antaganden på löpsedlarna har det definitivt gått utför med nyhetsförmedlingen. Vem kan i längden lita på en tidning som grundar sina nyheter på skvaller och lögner?

Blogginlägg A: Nyhetsvärdering

Har du någonsin reflekterat över varför vissa saker blir nyheter medan vissa helt utelämnas i media? Varför skrevs det så mycket om tsunami-katastrofen 2004, men nästan inget om jordbävningar i Kina som påverkade många fler människors liv? Varför blir kändisars privatliv rubriker hos Expressen medan Sydsvenska Dagbladet skriver om börskriser? Nyckeln till svaren heter nyhetsvärdering.

Hos många journalister sitter nyhetsvärderingen i magen. Man känner helt enkelt om en händelse/rapport/pressmeddelande är något att ha. Rent teoretiskt kan man dock identifiera vissa punkter som alla nyheter i viss mån uppfyller.

• Viktig eller relevant. Att riksdagspolitiker mutas för att rösta igenom regeringens förslag är en viktig nyhet både för den enskilde invånaren och för Sverige som en demokrati. Även små, lokala händelser som att Agda fyller 110 år kan vara intressant och relevant för den lokala tidningens läsare.

• Färsk eller aktuell. Att ett flygplan störtat i Borås på eftermiddagen är givetvis ett hett byte för dagspressen. Gamla händelser som plockats fram och aktualiserats kan också bli nyheter. Under veckan har till exempel Centerns totalvändning i kärnkraftsfrågan lyft fram kärnkraftens att vara eller inte vara, på nytt. Även gamla, okända nyheter kan slå stort. Att George Bush hade ett förhållande med sin sekreterare år 2003 kan mycket väl bli en nyhet eftersom det inte tidigare berättats något om saken.

• Nära. I Sverige är det viktigare att 100 människor dött i en tågolycka i Uppsala än att 10 000 indoneser dog i en jordbävning. En bilolycka i en byhåla i Dalarna är viktigt för lokaltidningarna och möjligtvis de regionala tidningarna. Förutom en geografisk närhet spelar även kulturella och språkliga aspekter in. Nyheter från USA eller Australien känns ”närmare” än nyheter från U-landet i Afrika.

• Ovanlig eller annorlunda. Att statsministern kom till regeringsmötet är knappast en nyhet. Skulle dörren däremot slitas upp statsministern utklädd till clown skulle rubrikerna flockas.

• Egen. Drömmen för varje reporter är att kunna vara helt ensam med sin nyhet. Därför drar sig tidningar för att rapportera om sådant som någon annan tidning redan tagit upp. Samma saker gäller pressmeddelanden där man kan gissa sig fram till att även konkurrenten fått ett precis likadant meddelande.

• Personlig. Nyheter som kan hängas upp på en person brukar stiga kraftigt i nyhetsvärde. Visst är det tragiskt att fabriken varslar 400 personer, men kan man dessutom prata med Erik som nu blir utan jobb och inte kan försörja sin 3 åriga son, har man fått något som läsaren kan identifiera sig i.

Det handlar inte bara om nyhetens utformning utan även om tidningen som ska publicera den. Vad som blir en nyhet beror på distributionsområdet. Den rikstäckande tidningen tar in större nyheter som berör många medan regionala som Göteborgs-Posten och Sydsvenskan fokuserar på sina respektive områden. Ju mindre distributionsområde, ju mindre behöver nyheten vara. I de lokala tidningarna kan minsta polisutryckning bli en stor rubrik. Generellt sett är morgontidningar mer seriösa till sin utformning. De tar upp frågor om ekonomi, politik och aktualiteter på ett relevant och informativt sätt. Kvällstidningarna som Aftonbladet och Expressen är mer inriktade på att sälja lösnummer. Till skillnad från dags- och lokaltidningarna har de ingen stor upplaga av prenumeranter utan är beroende av intresseväckande rubriker. Skandaler och kändisar väger därför tungt.

Två nyheter under veckan:

Nya Lidköpings-Tidningen (NLT), fredagen den 13 februari.

Plasttillverkarna Promens i Lidköping har aldrig gått så bra som nu. Trots finanskris och ekonomisk oro måste företaget nyanställa upp till 20 personer i år. Företagets VD säger att framgångerna beror på en positiv stämning bland personalen och stora ordrar till mjölkproducenter i Norge och Finland.

Varför blev detta en nyhet? För det första kan nämnas lite om NLT och Promens i fråga. NLT, eller Nya Lidköpings-Tidningen är en lokaltidning som ges ut främst i Lidköping men även i de närliggande mindre städerna Götene, Skara, Vara och Nossebro. Lidköping är beläget i Skaraborg, Västra Götaland och är en typisk småstad med ca 37 000 invånare i kommunen. Promens har ca 160 anställda och är i sig ingen stor fabrik. Företaget var tidigare en del av PLM/Rexams produktion men har på senare år köpts upp. I princip alla i Lidköping vet vad Promens gör och var det ligger.

Nyhetsvärde:

Viktig/relevant: Detta är en typisk lokaltidningsnyhet. Att 20 personer nyanställs och att ett lokalt företag satsar är inget för en rikstäckande tidning. Däremot ligger det ett nyhetsvärde i att företaget går framåt och satsar under rådande finanskris. Arbetare och vänner till anställda på Promens kan dra en lättad suck och veta att deras nära och kära inte kommer att varslas.

Färsk/aktuell: Aktuell men utan ett egentligt ”bäst före-datum”. Kan publiceras direkt eller ligga kvar på skrivbordet till måndagens nummer då man får bättre plats i tidningen.

Nära: I allra högsta grad. Händelsen sker i Lidköping, tidningens huvudort. Hade det istället varit ett företag i Skara som nyanställt hade artikeln kanske förpassats till en notis.

Ovanlig/annorlunda: Att företag nyanställer är inte ovanligt eller annorlunda. Däremot är det ovanligt att företag anställer under rådande finanskris.

Egen: Antagligen stammar den här nyheten från ett pressmeddelande. NLT kan därför inte vara säker på att vara ensam om nyheten.

Personlig: Man har valt att intervjua VD'n personligen. Nyhetsvärdet hade dock kunnat ökas ytterliggare om man fått tag på en anställd som berättat över lättnaden att slippa bli varslad eller en lycklig nyanställd.

Sammanfattningsvis: En typisk lokalnyhet men med ett relativt starkt nyhetsvärde för de boende. Skulle möjligtvis kunna bli en liten notis i någon regional tidning.

Göteborgs-Posten (GP), tisdagen den 10 februari.

Två av Göteborgs tre psykakuter kan komma att vara stängda till sommaren. Redan förra månaden stängde psykakuten på Mölndals sjukhus och nu hotas även Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Verksamhetschefen säger att det bara rör sig om ett tillfälligt prov under sommaren men anonyma anställda vittnar om att det finns planer på att stänga ned för gott. Situationen för de psykiskt sjuka är redan dålig kommer nu att bli ännu värre.

Varför blev detta en nyhet?

Viktig/relevant: Att sjuka far illa på grund av sparkrav är en både viktig och relevant nyhet. I det här fallet är beslutet dessutom ännu inte fattat och upprörda läsare har därför en chans att visa sitt missnöje för politikerna och på så sätt ”rädda” avdelningarna.

Färsk/aktuell: Egentligen en fortsättning på tidigare artiklar om psykiatrin och nedläggningen av vården. Aktualiseras dock av det kommande beslutet om nedläggning av psykiatrin på Sahlgrenska som ska fattas inom två veckor.

Nära: GP ges ut både i Göteborg och i övriga Västra Götaland. Den här händelsen inträffar i huvudorten (och regionens största ort) vilket gör den intressant för läsarna.

Ovanlig/annorlunda: Sparkrav inom vården är inget nytt.

Egen: Nyheten kommer antagligen från kommunala papper som diarieförts och är öppna för andra. GP valt att intervjua ett antal personer, både politiker och anställda, vilket gör att de kan få en egen vinkel på nyheten.

Personlig: Oroliga läkare intervjuas. Läsarna kan identifiera sig och känna med dem.

Sammanfattning: En följetong om en viktig händelse i centralorten. Har ett stort informativt värde och uppmuntrar folk till att engagera sig politiskt och försöka stoppa beslutet. Ingen egen nyhet, men vinklas på ett personligt sätt.