Blogginlägg E - Sociala vs traditionella medier

De sista åren har det blivit allt mer uppenbart att de traditionella medierna inte längre har ensamrätt på rollen som allmänhetens språkrör och företrädare. Det talas om ett antal sociala medier. Enligt vissa hotar de att ödelägga hela mediebranschens trovärdighet. Enligt andra är de en frisk fläkt, en räddning i djungeln av skvaller och kändisreportage. Det är bloggarna jag pratar om. Och Twitter, wikier, nätforum och åter bloggar. Medier där den vanlige Svensson kan göra sin röst hörd.

Större delen av världens journalistkårer kryper i detta ögonblick ihop på golvet i ett försök att ignorera det nya, otäcka mediet. Andra står upp och skriker högt. ”Bloggar förstör vår yttrandefrihet!” ”Wikipedia är en plats för lögnaktighet och konspirationsteorier!” ”Journalistik kräver RIKTIGA journalister!” Påståendena är många och inte alltid helt välgrundade. Journalister brukar i regel kallas för världens mest konservativa yrkeskår. Argumentet är stenhårt: ”bra journalistik förändras inte med tiden!”. Sant. Och falskt. Hur många journalister anser idag att radio är dålig journalistik? Ekot på SR har flera år i rad utsetts till den nyhetsrapportering som människor har högst förtroende för. På andra plats kommer SVT's Aktuellt. Både TV och radio är nymodigheter som har funnit i drygt 100-150 år. Ropen borde istället lyda: ”bra journalist förändras – men inte syftet”. Att journalistik ska vara oberoende, sann och relevant är viktigt vilket medie man än väljer.

Naturligtvis finns det journalister som gillar läget och använder bloggen som ett redskap. Jessica Ritzén på Aftonbladet ägnade en hel månad åt att blogga om sitt liv som socialbidragstagare. Hon övertygades om att bloggen är ett redskap som media kommer att dra mer nytta av i framtiden. Tvåvägskommunikationen är en viktig faktor. Under sina 30 dagar möttes hon av enorm respons från läsarna. Många berättade sina egna erfarenheter, bidrog med förslag till lösningar och engagerade sig i debatten. Ritzén påpekar att kontakten med läsarna ledde in henne på spår som hon inte själv hade hittat.

Hon är inte ensam. Det vimlar av tyckare, med och utan professionalism, som förespråkar den tvåvägskommunikation de sociala medierna ger. Forum och bloggar kan fungera som kontakter mellan vanliga människor och journalistkåren. Genom att läsa bloggar och hänga på forum får journalisten snabbt nys om vad människor vill läsa om. Vad gör dem upprörda? Vad engagerar? Vad är det de inte förstår? En större förståelse mellan grupperna leder på sikt till en mer engagerad publik. Vem skulle inte lusläsa tidningen om allt som skrev riktades just till dig? Här kommer också kritiken mot journalistyrket in. Mediamänniskorna sitter på sina höga hästar och har ingen kontakt med omvärlden. I takt med att skribenterna får mindre tid till varje text sjunker och kvalitén och på den vägen även förtroendet för media. Den riktigt kritiska sträcker sig så långt som att icke-journalisterna (här menas bloggarna och andra närskribenter) gör ett bättre journalistiskt arbete än de utbildade journalisterna!

Vad säger de stora experterna? I boken The Elements of Journalism skriver Bill Kovach och Tom Rosenstiel om journalistikens vara och inte vara. Boken är resultatet av ett samarbete i nätverket The Commitee of Concerned Journalists, en grupp av USAs mest framstående journalister. Boken är att betrakta som något av en bibel inom mediabranschen. Herrarna börjar med att slå fast 10 grundläggande element för journalistik. Bland annat nämns plikten att berätta sanningen, att vara lojal mot medborgarna och att vara självständig från ekonomiska och politiska bojor. De konstaterar att media måste använda sitt samvete.

I boken dras slutsatsen att de traditionella medierna inte längre har rollen som väktare i informationsvärlden. Det en tidning väljer att inte publicera kommer ändå att finnas till allmän beskådan på internet. Informationen är numera så fri att alla kan ta del av den, men eller utan medias hjälpande hand. Varje medborgare sätter sålunda ihop sin egen journalistik. Numera är varje informationskonsument sin egen efterforskare, redaktör och korrespondent. Det är upp till varje individ att läsa, gräva, granska och nyhetsvärdera – allt efter eget huvud. Kovach och Rosenstiel tycker att den nyvunna informationsfriheten är bra. De går till och med så långt att de hävdar att media har en skyldighet att lära människor hur de ska hantera denna nyvunna roll. Media behöver upplysa om nyhetsvärdering, källkritik och lobbying. Utrusta medborgarna med de verktyg som behövs för att överleva i dagens informationstäta samhälle.

The Elements of Journalism lyfter fram ett mycket tänkvärt citat: Det viktiga är inte vem som är journalist – utan vad som är journalistiskt. Modesidorna i Expressen är ungefär lika icke-journalistiska som Blondinbellas blogg. Åh andra sidan betyder det också att det finns en hel del duktiga bloggare där ute som gör ett lika bra (kanske till och med bättre) journalistiskt jobb som de professionella journalisterna. Alla har kan vara journalister – även om alla inte är det. Det journalistiska ligger i hur och i vilket syfte något publiceras. En bloggare som sammanfattar politiska dokument i syfte att upplysa och förklara är alltså lika mycket journalist som den utbildade som gör det. Oavsett medium. Den blogg/wiki/forum som följer alla de journalistiska elementen och obundet, opartiskt levererar seriösa och relevant texter som inte påverkats eller försöker manipulera bedriver alltså sann journalistik. Den tidning som undviker att kritisera sina sponsorer gör det inte.